*~Jenny~*

Tänkte skriva ner lite från dagen då operationen var och även lite efter det. Kunde ju inte få ner det på papper,så det kan ju va bra att få ur sig det här!

Gick upp tidigt på morgonen den 24 April för att duscha,klockar var närmare bestämt bara 5 så både trött o nervös var man. Men det är ändå desto lättare att ta sig upp när det är något man fasar över än när man bara vill ligga kvar i sängen. Så för min del denna gången var det lätt;-)
Skrubbade mig med detta bakteriedödande,tom håret som var nyklippt. Hihi! Kollade igenom väskan jag hade packat ner lite grejer i och ja,sen var det dags att åka. Nervös som man var. Fast det kanske va fel ord. Rädd,orolig,uppspelt eller snarare panikslagen.
Sa flera gånger i bilen dit på skoj...VÄND NU,NU ÅKER VI HEM! Men det va ju inget man kunde göra åt.bara bita ihop och bättre att få det överstökat. Lite kul tyckte jag ju ändå att det skulle bli. Bara lite,spännande kanske är det rätta ordet.
Fick ett rum där på avdelningen som vi fick sitta i och vänta på...vad visste jag inte helt korrekt. Tycker inte om att inte veta precis hur saker och ting ska gå till. Men där satt vi,jag mamma och pappa och väntade. Fick höra att en liten pojke också skulle vara på mitt rum då. Visste precis vem det var i och med att dagen innan detta så såg vi en som också skulle läggas in för någon operation nämligen. Så vi hade ena halvan av rummet...min säng då. Sen hade pojken andra halvan plus sin säng. Fick min rock som jag skulle gå och ta på mig. Så det gjorde jag sen satte jag mig på stolen igen. Eftersom jag hade gömt kolla hemma om jag var feberfri skulle det naturligtvis göras där. AJAJ tänker jag nu i efterhand. Kan man tänka sig. Jag hade lite feber:O   HJÄLP!!!  Man slutas då aldrig förvånas. Jag har ju sån himla tur med mig med;-) Nä just det!! Det va ju inte så konstigt jag hade det,det är ju mig vi talar om. Hee!
Hon som tg hand om mig då var tvungen att ringa dit ner till operation då eller kirurgen eller vem det nu var och höra. Sen kom hon tillbaka och sa att dom ville att den skulle tas i....rumpan:O NEEEEJ tänkte jag såklart!
Då visade det lite för hög temperatur tyvärr,men inte det allra värsta tyckte jag och även dom andra. Men hon ringde dit ner igen och dom skulle undersöka mig lite mer noggrant där sa hon.
Då blev jag ju ännu mer nervös:(  

Kommer inte ihåg allt i detalj men lute iaf. Blv ju lite snurrigt sen:
Sen var det då dags för mig att ta mina tabletter. Hon kom in med vatten och burken med tabletterna. Shit alltså. Det var två stycken lika dana. Sen var det två till som var lika dana:S Sen var det en annan som nog var lite...sövande på nåt vis. Tror man blev lite snurrig allt.
Då var det dags. La mig under täcket och dom körde mer mig till operation. Gud vad mitt hjärta slog. Visste ju inte då heller hur det skulle bli. Om det överhuvudtaget skulle bli något?!
Där stod det en folksamling. Har inte minne riktigt av vem som kom och hälsade på mig först. Men det kom en man och tog i hand och presenterade sog som narkosläkare tror jag. Sen kom en till av den sorten fast kvinnlig. Han frågade mig om jag känner mig lite sjuk...förkyld,ont i halsen. Du hade ju lite feber åså. Men jag sa att jag känner mig bra! Bra å bra i den situationen kan man väl knappast va på det sättet;) Men fysiskt friskt. 
Stod några andra runt mig senare. Den kvinliga narkossköterskan satte på mig en mössa så på huvudet också. Dom lyste med ficklampa i halsen. Sen hörde jag själva kirurgen komma:O NEJ! Å sa hej Jenny! Han skulle då kolla mig i halsen med pinne o allt. Han sa det ser fint ut. Vi kör. Vi kör Jenny!
Herregud tänkte jag. Vad sjutton har jag gett mig in i egentligen!
Kom in i operationssalen.. Skulle förflytta mig över till själva operationsbordet. Pappa satt bervid där med gul rock och mössa. Var mkt folk där inne och minns inte alla. Hmm..tabletterna hade väl börjat verka med.
Sen la dom på mig ett sorts täcke. En hon satte i kanylen i vänstra armen och jag minns inte om jag kommer ihåg om jag kände något eller inte. Det är det som är så knepigt för jag har för mig jag tyckte det gjorde ont. Men samtidigt kan jag inte sätta ord på smärtan:S Knepigt! Hm?!
Ensatte på mig sockar med. Allt gick så fort och osammanhängande!
Sate på mig EKG med och då blev jag lite förskräckt. Inte för det är farligt med jag hade inte räknat med det. Dom sa också att det kan hända dom behöver göra ultraljud för att kolla om dom behöver tappa mig på urin. Då blev jag förskräckt. Men somsagt,man fattar inte så mkt när man väl ligger där. Å skit samma,jag är ju nersövd ändå!
En satt bakom mig och provade ut mask. Satte den för munnen och sen var det bara att andas. Jag pratade nog på rätt bra där innan för jag vet jag sa att kan man ångra sig nu;-) Haha! Kan nog va lite försent för det nu hörde jag hon säga;-P Det var ju bara skämt från min sida!
Jag hade ju den masken för munnen åså och tänkte att jasså tar det sånhär tid. Somnar jag inte snart::O Men då började det kännas i kroppen o ja överallt hur allt bara domnades bort och hur svagare man blev. Går inte beskriva. Då sa jag att nu känns det nåt?
SEN..JA SEN,då vet jag inte vad som hände för jag somnade då. Tänk va fort det gick. Gick ju på en sekund,knappt det!!
Själva operationen kan jag tyvärr inte berätta ett skit om för jag sov väldigt gott antar jag som tur var. Tänk va hemskt om man skulle vakna under en operation. Fy fasen! Som tur har jag inte hört talas om det;P

Uppvakningen:
Vet inte vad klockan var när jag vaknade för jag kan inte riktigt säga helt när jag var exakt helt vaken. Minns inte om det var mamma eller pappa som satt hos mig när jag vaknade till allra första gången. Osammanhängande om det där med. När jag var som mest klar så det första jag kände var att jag hade så fruktansvärt ont i halsen. Världens halsfluss för er som haft det. Men detta var tusen gånger värre. Kände ju att jag hade något i näsan. Dom sa till mig att Du har en slang genom näsan,om du vill kan vi ta ut den nu. Jaa fick jag ur mig. Usch....:(
Sen hade jag ju syrgas med. Halsen blev ju inte bättre precis,det satt i i ett par dag,men just det värsta avtog mer o mer. Hade så ont i huvudet med så jag visste inte hur jag skulle bära mig åt.

Sen fick jag besök av två...närmare bestämt kirurgen och en annan. Kommer dock inte ihåg så mkt! Dom tittade i munnen på mig,det är en sak jag vet.;-) Pratade väl lite med mamma el pappa som satt där hos mig. Lite senare fick jag in en liten tv,men orkade knappt titta,men ändå skönt att ha något annat att kolla på när man väl hade uppe ögonen. Men ljudet orkade jag inte med just i början.
Hade ju dropp med,plus syremätningen och blodtryck som togs var 15 minut ett tag! Så det var ju verkligen koll på en. Där ett tag inte säker på hur länge jag varit vaken,men behövde gå på toa...
Har fått höra såhär i efterhand att dom hade visst frågat om jag ville ha ett sånt bäcken istället för att komma upp på toa. Tänk det har jag inget minne av. Bara att jag fått ur mig att jag ska upp på toa.  Envis som man är!
Vadå,jag klarar väl att komma upp!!
Hela sängen fick dom köra iväg med mig i och hjälp av två ur sängen precis framför toaletten till själva toalettstolen. Sen väntade dom utanför tills jag va klar och sedan hjälp till sängen igen,på med täcke å allt. Jag skakade så in i norden har jag fått höra och minns att dom kom och la ett stort varmt täcke över mig ända upp till halsen för jag skakade så. Hade troligtvis feber med. Sen på med alla andra täcken å filtar.
Sedan körde dom tillbaka mig där sägen hörde hemma. Samma veva igen. Där låg man men ingen upfattning.
          Någon gång där hade ag såå ont så jag visste inte vad jag skulle göra! Fick en spruta som dom stack mig rätt i magen. Aj! Som det spännde alltså. Dom stackars sekunderna pinades man faktiskt. Är faktiskt inte så spruträdd...men det kändes ska jag tala om.

Fick en spegel någongång för att jag ville se hur jag såg ut!

Någonngång på kvällen så flyttade dom mig till en annan sida där det var lite lugnare så jag skulle få lugn å ro.

Natten var värst,trodde aldrig jag skulle överleva. Ville så det skulle bli morgon så jag kunde få komma därifrån och att det skulle bli en ny dag. En dag man inte visste något om. Hur det skulle kännas,hur ont man skulle ha eller vad som skulle hända.
Vaknade svettig och mådde så illa helt plötsligt och fick panik. Just att må illa är bland det värsta jag vet,när det går så långt att man nästan måste spy! Usch,det avskyr jag:( Sen blev jag ju ännu mer rädd för jag kan ju bara INTE spy,jag var ju fastbunden i munnen med gummiband. Knappast prata av svullnad:( 
Just därför fick man ju panik! Gick ju personal där förbi mig och jag sa till att Jag mår så illa...måste nog spy:O  Hon kom med en spypåse och sprang och satte syrgasen i näsan på mig. Sen gav hon mig två olika sprutor i armen mot illamående.
Just desa "anfall" eller vad man ska kalla det fick jag två el tre gånger där. Ojoj...detta MORFIN!  Men tack för det! Man mår nästan bra etferråt;-)
En våt pappersnäsduk la dom på min panna en gång med. Det går inte förstå hur hemskt det var.
Sån spruta i magen fick jag med två gånger! inte härligt inte!
           Fick ju upp på toa några gånger på natten där med...samma gamla veva me det där. Jag vet att jag tyckte det var lika jobbigt varje gång....jäkla dropp! Va så jobbigt att vara uppe. Snurrigt och eländigt! Särskilt också för i vanliga fall är man ju van att gå till å från toa själv och klara sig själv,men i detta fallet gick ju inte det.
Fast det skiter man i just sådana tillfällen!

På morgonen någongång vaknade jag till av att någon stod hos mig! Hon hade en tvättlapp med sig...sa att vill du komma upp och tvätta dig eller....
Jag vill komma upp sa jag. Fattade inte ett skit:S Vadå tänkte jag? ÖÖH   Men hon körde sängen till toa,jag fick en ny t-shirt. Den är kanske lite stor sa hon. Fick med mig den till toa plus ett par kalsonger/trosor. Ojsan va stora dom va då! Klumpigt med droppet och allt för den skulle jag ju med dra med i tröjan. Man hade ju kanyler i handen och armen så man kan ju inte röra sig på samma sätt. Å ansiktet så otroligt svullet.
Men det gick tillslut och jag kunde sätta mig på sängen igen för att sen lägga mig. Hon tvättade mig ytterst försiktigt i ansiktet för att torka bort lite blod som fanns. Åter igen tillbaks till mig plats...

På morgonen runt halv tio tio fick jag komma upp till min avdelning. Kom två stycken och hämtade mig:D  Blev så glad! Tänkte att YES nu är en sak över. Skönt med omväxling i den sitationen.
Där fick jag vara i ett par timmar åter igen slälv. Var så himla ensamt! Saknade någon som kunde sitta hos en. Trodde aldrig natten skulle ta slut. Kunde ju inte sova heller.
Men efter ett tag så kom Linda och hälsade på mig! Va roligt det va att se henne!!! :D Men man va ju inte alls sig lik så det känns ju konstigt för mig med. Tänkte att vad ska dom tycka om en! Haa;)
                Kirurgen kom o tittade till mig...hmm:O Han tog bort gummibanden. Fattade åter igen INGET! Sa till mig o dom att imorn skulle jag försöka komma pp o duscha så man blir fräch! ajaj kapten;-)  Nää va trött man var på allt då:O
Runt 5 så kom hela familjen! Skrattande...ahaha. Det förstår man ju faktiskt,för jag va ju oigenkändlig. Å det va väl hemskt att se kan jag tro! Så illa upp tar man ju inte.

Ett litet kort från dagen efter:
Droppet tog dom bort på lördagen tror jag! Skönt det!:)     Kanske lägger till lite eftersom om jag kommer på mer: