*~Jenny~*

Bussen vi åkte med. Gul å fin ;-)


Här ser vi en liten skymt av Cinderella-båten!

 
Här stannade vi för att äta på morgonen.            Här var nog ett annat stopp!
Jag köpte räksmörås. Mumsmums va gott!

 
                                                     TREVLIGT:D


Såååå goda efterrätter!


Bisaha(skål) på er! =)
Det roliga va att det hände ju ibland att båten gungade. Ojsan va man gick konstigt. Haha! Det såg så kul ut. ena sidan och till andra sidan. I högklackat var det ju extra svårt...
Man skulle ju kunna tro att det var av allt man druckit,men icke då. Inte för min del...hiii! Kul!

Mötte verkligen konstiga typer lite då och då....


Emellnåt fick jag så ont i mina fötter. Så går det när man använder högklackat. Fast det gick ganska hyffsat ändå =)


Detta var det konstigaste på länge. Här på dessa "barstolar" eller vad man ska kalla det satte vi oss jag och Linda. På övervåningen för det fanns ett räcke framför och vid det stod det några gubbar. Lasse Stefanz spelade och sjöng för full hals. Då kommer denna lilla kvinnan och sätter sig PRECIS brevid mig. Väldigt nära så man kan ju inte annat än att märka det om man säger så. Helt plötsligt så tappade hon sin väska på nåt vis så nån bok och vad det nu var ramlade ur. Hon börjde sig ner på golvet för att ta upp dom. Då så började hon prata med oss lite lätt bara sådär. Visade då denna boken med Lasse Stefanz och efter en liten stund började hon också dansa för oss :O
För det första så gick det knappt höra vad hon sa för hennes röst var inte så stark. Hon hade knappt någon röst utan var väldigt hes ungefär. Då har jag knappt någon anning om vad hon sa. Minns att hon klappade oss på kinderna och sa nånting om hur fina vi var!? Knepigt var det ju allt! Visste inte vad vi skulle göra. Gubbarna framför kollade ju till när hon stod där och dansade framför oss. Det är klart,det måste ju ha sett lite lustigt ut att en dam står framför några och svänger och hoppar lite lätt.
Kan inet säga riktigt hur länge det pågick,men hon satte sig iallafall brevid mig igen och jag förstod på Linda att hon ville gå,men jag tyckte det va trevligt. Jobbigt var det för jag fick ju hela tiden närma mig henne för jag kunde ju knappt höra ett skit emellanåt utan bara nicka för en ren chansning. Sen blev det väldigt intressant....
Hon talade mycket om dom stackars barnen,hur hemskt vissa kan ha det. Man ska inet mobba,inte mobba någon stackare. Inte trycka ner dom utan lyfta upp dom. LYFT UPP dom sa hon flera gånger!!! Hon sa till mig att jag va så snygg och jag är en sån som andra skulle kunna se upp till. Då tänkte jag bara VA? Det tror jag inte. Ska hon säga!! Hon vet väl inte hur jag är och hon skulle bara veta hur "blyg" och rädd jag är för saker. Inte den som tar för mig alla gånger inte. Snälla hjälp dom. Folk kommer se upp till dig. Jag kommer hålla koll på det här och litar på dig. För du är den som ska rätta upp detta och förändra världen. Det är du! Jag blev faktiskt lite rädd. Hur fasen skulle jag bära mig åt då? Va skulle jag göra?!
Så jag sa ju då...vad ska jag göra då? Du är den folk kommer se upp till,du är den som kan förändra världen. Ni är två så otroligt fina tjejer. Ta vara på detta nu och låt ingen annan förstöra.
Ja ni hör! Det var hårda bud. Jag skulle tydligen hålla föreläsningar fattade jag det som. Jag får väl önska migsjälv lycka till då,för det lär ju inte bli lätt. Lär inte ens kunna bli lätt. Jag sa till henne att jag är rättså feg av mig.
Men jag va så fin och andra skulle bli som mig. Så fina tjejer som jag&Linda var så pekade hon på Linda med. Ärligt talat fattar jag inet ett SKIT!! Va sjutton va dettta egentligen?!

Nu såhär i efterhand kan det skrämma mig. Tänk om det var nån utomjording eller om det var ett tecken. Ett tecken på att jag ska förändra världen. Hjälpa världen till det bättre. Inte tala om dom dom stackars barnen som jag skulle hjälpa så hjärtligt. Jovisst,jag hade gärna hjälpt mobbade barn och andra barn som inet har det bra överhuvudtaget. MEN HUR? Jag tror inte det räcker att dom ser mig. Det tror jag inte. För vad är det som är så speciellt med mig då. Varför just jag? Varför skulle hon just komma till oss. Varför satt hon på stolen brevid mig och talade om allt detta.
Nu går jag ju och funderar på det. Det är väl inet så konstigt för jag är ju faktiskt lte sån att jag tror "Allt har sin mening" Tror att det finns en mening med allt. Allt sker av en anledning och det tror jag nog. På ett eller annat sätt måste jag tro på det. Det kan hjälpa i vissa stunder då man måste tro på något om det hänt något som känts fel eller udda. Tom bra grejer förstås.
Usch va dåligt jag mår nu av det. Det gör ont i hjärtat av att tänka på henne. Sen när klockan hann bli ganska mycket så gick vi förbi några soffor eller nåt sånt. Då satt denna 60-åriga kvinan där och jag lovar,ja jag lovar att hon va helt GRÖN i ansiktet. Det var det värsta jag sett. FYFAN!!! :( Så nu skriver jag inte mer om detta...
Jag tror det va henne jag skulel hjälpa eller så var det väl barnen då och att jag ska försöka se till så dom inte hamnar i samma sits som henne :-/


Kvinnan och jag.

När vi satt här så kom det fram en kille,tror han va bög. Varför Linda trodde vi det? Så sa han till mig...eller kom han fram Linda?? Äh,han sa iallafall; Jag gillar volyyymen på ditt hår :D

Då sa ju kvinnan nåt,kolla där har du en kille...typ ;-O




Detta var också konstigt. Det kom fram en kvinna och höll om min mamma. Pratade med oss och betedde sig "lite" underligt;-) Fast gulligt ändå..

OJ vilken god fruskort det fanns. Jag tog så mycket jag bara kunde...hahaha!



Linda&jag ska strax bege oss mot hemfärd. Här väntar vi på att dom ska öppna så vi kan få lämna båten. Tungt att bära packningen,man va rättså slö med ;-)