Tro,hopp....

Andra Oktober har det lyckats bli. En väldigt sorglig dag idag och det vetefan hur jag ska kunna ta mig igenom denna dag. Visst tiden går ju bara framåt som tur är. Men inte kul att behöva vara ledsen,grubbla och åter grubbla igenom allt som fått mig att må såhär och framförallt känna såhär. Jag vet inte vad jag ska göra åt detta. Varför ska allt behöva vara så jäääävla svårt jämt och it ständigt. Hade man bara kunnat fly bort från allt hade jag gjort det förlängesen. Försvunnit jävligt långt bort. Och vem vet,jag kanske aldrig hade kommit tillbaka. Då hade det ju såklart varit för dom personerna man vet vill en väl och man känner att man har nära sig. 
Men nu tänker jag göra något annat för att försöka få tårarna att sluta rinna....

Tack ni som finns för mig och DU betyder mycket för mig <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0