Tankarna styr mig!
Igår var jag hos läkaren för att se om cystan var borta. Inte helt och arg är jag!! Jag fattar bara inte, förstår inte att man inte ger någon behandling utan bara nu då ska se hur det går. Slutat med dom jävla tabletterna iaf. Så kanske slipper svettningar, yrsel och det deppiga humöret jag haft nu det sista (om det nu enbart beror på dem?). Har varit allt annat än kul. Är i övrigt en upp och ner människa och med dessa hormoner då så har det inte varit alls kul denna tid eller året i övrigt. Fy fan!
Jämt ledsen, jämt arg, jämt irriterad, jämt sur för inget och gråter jämt och man tar allt personligt och framförallt så har allt bara känts skit! Det gör det än, men jag hoppas det vänder snart. Att något roligt sker som göra att livet kommer kännas mer uppskattande. Det är så jobbigt att låtsas med. Hemma kan jag det inte, inte bland dom som känner mig väl. På jobbet jobbar man ju, men man är aldrig sig själv riktigt. Man vill ju inte att folk ska få en helt fel bild av en. Jag har så svårt för att låtsas, och gillar själv inte falska människor eller när man känner att någon låtsas vara trevlig eller bry sig om en. Näpp! Då kan det hellre va tycker jag. Kan ju hoppas det vänder och hoppas på det bästa. Och att läkaren gjort rätt med magen. Fan!!
Tankarna styr!
Tjingeling ;-)
