*~Jenny~*

RÖNTGEN & KÄKKIRURGIN!
Denna dagen har allt inte blivit som jag trott. Fast det är ju många gånger det inte alls blir som man tänkt sig,så det va väl inte så konstigt.
Har varit uppe tidigt dessa dagar och jobbat och så har det tyvärr blivit att man somnat sent,runt halv tolv varje dag och så upp då vid 6. Så fulla sovtimmar har det ju inte blivit. Fik upp halv 6 idag och det är ju tidigt om man är trött. Haha,det kände jag. Så ska man sätta i linser och då blir man allt trött i ögonen.
Klockan 8.15 skulle jag anmäla mig på Röntgen (alltså en kvart innan utsatt tid). Så i ösregnet rusade man in på sjukhuset och va väl precis där kvart över och det va ju inet dåligt ;-) Skulle följa linen fram till nr 6 och där satte vi oss jag och mamma. På exakt samma plats,samma stol som jag satt på den 30/4-08 dvs sex dagar efter operationen och mamma satt där pappa satt då. Så Jag sa till mamma,nu fattas det bra att samma kvinna kommer ut med och välkomnar mig. Vilket hon också gjorde! :D Haha! Inte dåligt. Fick först sätta mig på en stol där jag skulle bita på en "pinne",helt stilla och hakan på en platta och tungan upp i gommen tills allt va klart. Åkte nåt runt huvudet...
Då var det klart och så skulle jag byta stol. Här skulle jag ha grejer i öronen en platta mot pannan och bita ihop hårt. Sen va det dags för profil med. Gick rättså fort där inne. Fick sätta mig ute och vänta en stund med tills det va klart. Läste lite i en tidning och sen kom hon ut och sa att det blev bra och att vi nu kan gå vidare till Käkkirurgin. Kommer du ihåg fråga hon mig då?  (Om jag kommer ihåg,att du kommer ihåg att du visat mig vägen innan va inte dåligt) :) Jo eller njah...så hon förklarade snabbt :) Rakt fram,höger och så ut där genom dörren så såg man ingången. Fy fan! Nu va vi alltså där. Jag va tvungen att ta ett djupt andetag för nu gick det helt plöstligt väldigt fort. Nu va vi alltså här,det jag vetat om ett bra tag. Men som nu kändes overkligt och kämdes inte bra på nåt vis. Nu ville jag fly men det kunde man ju inte. hii..Gick in genom dörren och fick syn på några jag kände igen,gick fram och anmälde mig och fick sätta oss och vänta. Va ju i god tid och på nåt vis är inte heller det så bra för man hinner tänka så otroligt mycket. Jag är ju en riktigt tänkare jag och tänker lite för mycket ibland.
Hade tid 09.15 och klockan va ju inte mer än kvart i nio. Satt bara en kvinna till i väntrummet och strax blev det hennes tur,mer nervös hann jag bli. Sen kom en kille och blev såsmåningom hans tur med. Sist men inet minst kom en man som jag hörde hade massa tid som mig,alltså kvart över nio. Fanns ingen klocka så jag hade ingen aning om va den va. Han blev uppropad och då sa jag till mamma att nu är ju klockan kvart över så nu måste det ju va jag snart :O Helt korrekt!

Då va det Jenny!!! Nej inte jag tänkte jag ;-) Vi ska börja med att gå ner till källaren säger hon då!  Va är nu detta! Så jag och hon gav oss iväg.
Pratade en hel del och det va ju bra för då hann jag inet tänka så mycket. Vetefasen om jag ens funderade på vad som skulle hända i källaren.

Kommer du ihåg när vi va nere här då en av dom första gångerna. Njah joo lite kanske. Så kom vi då fram till målet och där va det ett fotorum eller vad man kallar det. Ja ni vet hur det ser ut hos en fotograf. Hon hette iallafall Mirjam såg jag. Satte mig på stolen och NEJNEJNEJ inte detta,vad som helst men inte korttagning! Snällanån...suck sa jag bara. Ni vet hur det är när man bara känner nej och man känner sig dum,obekväm och framförallt uttittad. Hon frågade om jag va nöjd. Jo men ja,va fasen skulle jag säga. Mitt självförtroende är ju inte på topp iaf,men det säger man ju inte heller. Hon tyckte iallafall det va väldigt bra och blivit snyggt. Roligt att höra iaf! Dom om någon av alla människor vet ju!
Där fick jag sitta och två sånna grejer i munnen som drar ut munnen och så biter man ihop och så man bara ser tänderna. Fybövelen :( Klick så tog hon kort på tänderna.
Sen skulle jag sitta vanligt,sen profil och andra sidan och det västa av allt. Vanligt rätt fram och hon en bit ifrån och allra västa va ju att jag skulle skratta/le. Jag kände mig såå  F Å N I G !!! Så kolla dom bilderna om det blev bra.

När vi va klara gick vi upp igen :) Nu va det över iaf!

Dom hade visst flyttat om lite och nu ska vi gå minst lika långt genom korridoren. Här hittar man väl aldrig ut tänkte jag?! Satte mig i den hemska stolen med en vana och väntade på att "kirurgen" skulle komma. Satt visst i telefon och klockan gick ju. Då kom E- L... fram med bilder på mig som tydligen va tagna då i början där och min reaktion hade jag velat se på film nu såhär i efterhand för det va det värsta jag sett och detsa jag nog med. Fyfan va hemsk jag såg ut. Jag minns det inet ens nu för det va det va bedrövligt. Såg inte ut som jag. Öppet bett hade jag tup ju då. och hon sa ju själv att jag ändrats en hel del! ur det tänkte jag!
Hallå sa han och dök fram!! Så kom frågor som: Hur är det? Om jag tyckte det va jobbigt. Var det då värt det? Hade jag kunnat gjort om det om jag visste hela behandlingen och allt? Lite minsig va jag så jag uppfattade inte riktigt den frågan.
Han hade kollat på Röntgen-bilderna och han såg inga som helst "konstigheter" eller hur han sa. Så det hade läkt fint och så undersökte han mig och allt såg bra ut i munnen. Läkt bra!! Så såklart att det va roligt att höra att allt hade gått bra :)